En dag när vår herre däruppe,
ville belöna människorna där nere,
och efter långt och noget tänkande,
beslöt han att skapa movement
på Bergsgatan i Halmstad.
Redan vid första steget man gör innanför
dörrarna möts man av varma och goda
leenden och får en känsla att man
funnit ett litet paradis på denna jorden.
Känslan att ha tagit in på ett
femstjärnigt pensionat med små änglar
som servar dig. De glada färgerna
på väggarna och den mysiga konsten
tar genast bort känslan av ett sjukhus.

Min operation vet jag inget av, jag steg in
eller kanske kördes in och försvann sedan
in i någon form av nirvana för att väckas
med orden ”nu är det hela klart”.
Jag trodde det var ett skämt men uppfattade
iallafall att min gamla slitna höft
ersatts med kraftiga grejer av rostfritt stål.
Ett strå vassare än väl populäre bildoktor Bo Andersson.
Efter operationen möts man varje timme
av glada sköterskor eller någon doktor
som frågar hur man mår eller vad man önskar.
Här har man funnit någon form av sjukvård,
långt, långt borta från de skräckbeskrivningar man ibland läser om.
Jag tror att all denna vänlighet och varma leenden man möts av
ersätter många Voltaren eller Paracetamol som annars
kanske är den mera vanliga inom vår sjukvård.
Man får en högsta önskan att alla anhöriga
och goda vänner också skall belönas med
att få komma till movement om de en dag
skall drabbas av ödet med utslitna leder.
Jag skulle kunna skriva en hel bok om detta lilla paradis på jorden men saknar både den litterära begåvningen och energi.
Slutar med varmt tack och varma kramar till er alla från en gammal skrabbig gubbe

 

Mars -07

 

 

Checkade in sent om onsdagskvällen,
o möttes genast av syster, en snäll en.
På torsdag vid sex, då gick reveljen,
till frukost tabletter, det är bara o sväljen.
Det hade vart gott med en kaffekopp,
i stället så blev det två påsar med dropp.
O Håkan han smög bakom ryggen min
där stack han i märgen nålen in.
Sen minns jag ej mera, förr´n i en dimma
jag hörde Mats hur han såga o limma,
o visst kan det låta som jag vill smickra
men han är förbaskat bra på att snickra.
Använda knän, det är bara lort,
begagnade knotor, dom kastar vi bort.
Med slangar o sladdar på olika ställen
man fyller o tappar till långt fram på kvällen.
På fredag vi tränar i vår korridor
där kör vi vår gåstol allt vi förmår.
O skulle det va så att vi stjälper
genast en ängel kommer o hjälper.
O gomat det får vi, mest hela dagen
stannar vi här, blir vi tjocka om magen.
Emellanåt kör vi vår sjukgymnastik
i akt och i mening att bliva sig lik.
Bättre än så här kan man nog inte ha´t
det är som att bo på det bästa SPA´t.

 

November -09